San Pedro - Lake Atitlan, Guatemala
Vi blir väckta av meddelandet att våra platser i bussen finns inte tillgängliga längre, vilket är väldigt konstigt då man bokar platsen när man bokar shuttlen, men vi skulle få åka med shuttlen som kom klockan fyra istället.
Halv fyra sätter vi oss i väntbåset, som egentligen inte alls är ett väntbås eller busshållsplats eller vad ni nu vill kalla det men ni kommer förstå snart.
Klockan blir fyra, klockan blir halv fem, klockan blir kvart i fem, vi frågar och bussen ska komma om en kvart/tjugominuter. Så får vi "välkommen till Guatemala", för att som alltid är sen. Klockan blir fem, klockan blir halv sex. Bussen sitter tydligen fast i en bilkö 45 minuter bort, vilket är väldigt konstigt eftersom för en timme sedan var den en kvart/tjugo minuter bort. Aja, då vet vi iaf! Klockan blir sju, klockan blir halvåtta och då ser managern oss och skämtar om att vi ser uttråkad ut, vi förklarar situationen.
Dom börjar ringa runt ännu mer, vi får gratis tacos, den kommer snart. Klockan åtta får vi reda på att bussen kommer komma vid tidigast ett på natten och då det är farligt att åka bil i Guatemala den tiden på dygnet så får vi gratis boende, ännu mer gratis mat, gratis drinkar för tjejerna och såklart en ny shuttle tills dagen efter, klockan nio.
Halv nio, ses vi återigen vid väntbåset och skämtar gott om det. Vi har då suttit där i 19 timmar, förutom den tiden vi sov då. Säger att dom borde sätta upp en skylt för busshållsplats och en stoppskylt, äter frukost och börjar den eviga väntan på minibussen till Lake Atitlan och San Pedro!
Väl på shuttlen märker vi snabbt att den är obekväm, vägen är lång och dålig. Även varm, väldigt varm är bussen så åksjuka är något man lätt kan stöta på men som tur är så klarade vi oss helt ok ändå! Första stoppet vid sjön är för att släppa av en kille som ska till en annan by. Där får han förklarat för sig att han måste ta en tuctuc ner till hamnen för att sedan ta båten över. Han blir rosenrasande. Han står och skriker på chauffören, spottar mot han, svär åt han och alla vi andra sitter i chock på bussen, vad är det som händer?
Nåväl, efter alla har samlat sig så åker vi vidare, fastnar i bilkö en liten sväng men sen är vi framme, härliga tider!
Lake Atitlan är en står sjö som omges av berg och vulkaner. Vi bodde i byn San Pedro på ett ställe vid namn Mr Mullets som jag hittade, det skulle tydligen vara the place to be. Våra vänner bokade också boende där så vi var ett helt gäng igen, vilket är väldigt härligt!
På kvällen var det biljardturnering på vårt hotell sen bar det av till change gender night, vilket betyder att man ska klä ut sig till det andra könet, på Sublime. Så självklart svirade vi om vid tiotiden och sprang till Sublime för att få halvapriset på drinkarna. Det var bra drag, en väldigt rolig fest, trevliga människor och vi avslutade kvällen på bryggan med två australienska killar. Självklart så skulle Pontus-på-sprit ha kalsongbrottning med en utav dom medan vi andra satt och drack rödvin.
Det hela slutade med att polisen kom och sökte igenom oss för droger sedan gick vi hem för att sova!
Dagen efter väcktes vi av att våra vänner knackar på dörren och säger att vi måste ringa vår familj och vänner för det har varit en terroristattack i Stockholm. Jag var helt säker på att dom skämtade - det händer inte?? Så vi flyger såklart upp och försöker få tag i våra vänner..
Vi tog även en lång promenad runt San Pedros trånga, men härliga, gator. Pontus åt sin första falafel, vi kollade på graffiti, vi åt på restaurangen The Clover som Andreas hade rekommenderat, vi spanade, vissa badade och vi tog det lugnt!
Efter San Pedro var det dags att ta sig upp till Semuc Champey, vilket jag har sett fram emot länge! Dock var det fullbokat, vi kämpade i en och en halv timme med att hitta ett boende och tillslut lyckades vi få plats på GreenGo's (låter som gringos). Klockan sju gick båten till Pana så det var bara att packa och lägga sig, vi hade tio timmar på buss att se fram emot!
Adijåås,
