supersweet.blogg.se

Efter seglatsen vart vi erbjudna att stanna på ett av båtägarens Hostel, som låg mitt i djungeln ungefär en timme innan Panama City.. 

Vi fick se några fattiga bilder och höra lite lös information ang hostelet och området i fråga.

Det skulle vara ett hostel byggt helt och hållet av volontärarbetare, byggt av återvunnet material och vara beläget i närheten av vattenfall och dylikt.. Flummigt men intressant tyckte jag och Påjje medans Louise i princip tvärvägrade.. Demokratin fick dock tala och vi bestämde oss för att spendera en natt där iaf.

Dagen började iaf med att vi var tvungna att ta en såkallad Speedboat från katamaranen in till fastland. Det kom två båtar, vi fick givetvis den som hade tappad allt vad "Speed" innebar, knappt att den fortjänade att kallas "boat". Medans den andra gick som en gud i vattnet.

Så, efter en allt för långsam och högljudd resa in till land var det dags att dela upp oss, 11 av 20 personer hade bestämt sig för att stanna på Eco-Lodgen och resterande begav sig raka spåret till Panama City.

Väl inpackade i bilarna fick vi oss en överraskning, det visade sig att vi befann oss på världshistoriens snirkligaste vägar. Det var kurvor, backar, branter och gupp hela vägen. Dom flesta hade klarat sig från sjösjuka under den över fem dygn långa båtfärden. Men vart åksjuka av denna 45minutiga bilresa. Vi skrattade oss dock igenom hela resan.

Väl framme på den omtalade Eco-Lodgen möts vi av en snubbe i receptionen med ett öppet köttsår på benet, så infekterat att det borde ha amputerats i förrgår redan, men det bekom honom inte. 

Som grädde på moset hängde det en riktigt köttig spindel ovanför honom, vilket Louise givetvis såg direkt. 

Ni som känner Louise vet nog hur hon reagerar på de flesta insekter och liknande ting. Ångesten var ett faktum, även jag insåg att detta stället verkade lite väl skumt, men försökte att se det hela så positivt som möljigt. Vi tog iaf ett privatrum/hyddor, hur illa kan det vara liksom? 

Vi fick välja mellan två hyddor, båda med stora hinder i form av bajs framför sig. Hindren hade deras två lösgående hästar framkallat. Staketen var täckta av spindelväv och megaspindlar. Vi pekade på den som såg minst vidrig ut och väl inne i den lilla kojjan fanns en smutsig säng och en gräshoppa, modell större.. Paniken hos madam kom åter, både en och två gånger. Efter ca trettio minuters vistelse på detta Sönderknarkade insektsmecka till Hostel hade vi bett om att få en taxi så fort som möjligt och förklarat att vi inte tänkte stanna kvar.

Det lät som att allt skulle gå problemfritt och vi skulle få en taxi redan vid 13-tiden, men sen började fler och fler inse att detta ställe var för äckligt och skumt. Vi hittade bland annat en egengrävd grav, där dom för ett år sedan hade begravt en 30årig man som av oklar anledning dött på hostelet..

Det slutade med att ingen ville stanna kvar, detta gjorde att det vart mycket struligare med att fixa fram en taxi. Min och Louise taxi var helt plötsligt inte ens bokad, men dom trodde att dom skulle kunna fixa så att alla fick åka därifrån klockan 16.15.. 

Eftersom vi nu hade några timmar att döda, innan taxin kom, så beslöt vi oss för att gå och kika på ett av vattenfallen som skulle finnas i närheten av hostelet.

Det visade sig att ett skulle ligga endast 20 minuter in i djungeln, men att det var mer som en pöl än ett vattenfall.. Aja, bättre än att sitta stilla tänkte alla utom Louise och började vandra.

Vi traskade på, i flip-flops då det lät som att det va världens lättaste vandring och att det bara vara att följa skyltarna.. Efter drygt 45minuters pina, i hetta, bland spindlar, ormar, skrikapor och taggbuskar, i en terräng som var allt annat än lätt så insåg vi att vi var tvungna att vända om vi skulle hinna med våra taxibilar

Efter en minst lika vidrig tillbakavandring, med diverse småproblem som tappade solbrillor och dyligt var vi tillbaka. 

Påjje slet av sig t-shirten och drappades av panik även han, hela hans överkropp var full av små vattenblåsor och han trodde sig ha blivit biten av nå insekter. Det visade sig turligt nog bara vara en reaktion efter ha bränt sig på tok för mycket och sen bege sig ut i en fuktig djungel.

Under  tiden vi var borta hade Louise fått sällskap av en snubbe som förklarat att han var livsfarlig, att man inte skulle prata med honom osv som sedan sprang runt på gården med en mashete och va allt annat än drogfri. Han såg helt klart ut som "7 svåra år", men hävdade att han bara varit där i 4 dagar.. 

 

Klockan vart 16.15 och ingen taxi syntes till, vi vart lovade en annan tid och sen en annan tid och sen en annan tid. Så höll det på fram till 23.20, då det slutligen kom två taxibilar och vi fick lämna gården.

Saker som inte tagits upp i detta lite väl långa inlägg är: 

Påjjes rum, bestående av sopor, ett tak fullt av spindlar och en ensam, obäddad luftmadrass.

Lunchen, kyckling med 1cm tjockt skinn och kött som knappr gick att ta sig igenom. Fågeln hade förmodligen självdött av ålder..

Hundar som parade sig, fastnade i varandra och sedn vart våldgästade en 3e hund.

Listan går att göra väldigt lång helt enkelt, men nu orkar jag inte skriva mer.. Vi har ju trots allt semester!

Kolla lössen på bröstet