Ometepe, Nicaragua
Jag kryper ur sängen 09.47 för att beställa vår gratisfrukost en sista gång, det gäller att suga ut allt man kan, men får ett "vänta fem minuter"-svar av henne så jag går snällt och sätter mig och väntar. När klockan är 10.02 går jag och frågar vart vår frukost är då jag får till svar "klockan är efter 10.00, då är frukosten slut".
Andas Louise, a n d a s.
Allt slutar dock lyckligt, vi får vår frukost och packar ihop väskorna. Går till Elin, Bea och Krilles hotell för att säga farväl och sedan hoppa på chicken busen vidare mot Rivas. Vi var så lyckliga när vi hoppade på bussen för den var ganska tom, vilket betyder att man slipper trängas ihjäl och svettas ihjäl men tyvärr så hann bussen bli smockfull innan vi hade lämnat byn. Problemet här är att det spelar ingen roll om det är fullt, för finns det hjärterum så finns det stjärterum. Tillslut får vi världens skrattattack. Bussen är full, folk sitter fast mellan varandra och sätena.
Helt plötsligt ska ännu en familj på men en bebis på några månader och som ni har förstått så finns det ju inte plats på bussen så killen som går och tar betalt skriker till familjen i stil med "skicka fram ungen" och helt plötsligt blir det världens lang på dendär stackars bebisen. På två röda sitter den hos en främling nästan längst fram på bussen och föräldrarna hänger längst bak utanför bussen. Tårarna rann, det var helt omöjligt att sluta skratta och tillslut tror jag att de insåg själv hur konstigt men komiskt detta var och började skratta med.
Dock så börjar tyvärr illamåendet bli en faktor i denna smockfulla, varma buss och vi är placerad längst bak..
Att hoppa av bussen var även det en omöjlighet, det blev tjafs, irritation, slitningar och buttningar men av måste vi ju för att ta en taxi till hamnen där vi ska ta en färja över till vulkan-ön Ometepe.
Ometepe är en ö som befinner sig mitt i Centralamerikas största sjö. Ön består av två vulkaner och är därav formad som ett timglas.
Såklart lyckas taxichauffören backa in i en väldigt hög trottoarkant och skrapa upp lacken, tyckte så synd om han så visste inte vart jag skulle ta vägen. Men var tvungen att springa till biljettluckan för att hinna med färjan över.
Vi går till färjan men dom säger nej, nej och pekar på en riktigt sketen båt som Pontus precis påpeka att han hellre skulle dö än att åka med.
Vad ska man göra? Hur farligt kan det var? Ser ut av vara en tio minuters resa på en sjö, kom igen.
Men näe. Detta är fan den värsta resan i hela mitt liv. Båten är cirka fem meter lång, en meter bred och sju meter hög (med lite överdrift, men ni förstår ju). Vågorna ligger kanske på en tre meter och det tar över en timme att komma från punkt A till punkt B.
Hela båten flyger runt som en vante i vattnet, vågorna kommer från alla håll, förarhytten sitter löst och människor åker fram och tillbaka.
Ta det och lägg på en riktigt härlig bakfylla så kan ni kanske tänka er hur vi mådde. Jag hade enbart sikt åt vänster sida. Jag satt och höll fast mig mellan reglingen och förarhytten samtidigt som jag skrek PONTUS!! För att försöka få han att förstå att han måste ge mig sikt framåt och jag får inte ut nå mer ord ur munnen för jag är så otroligt nöra på att spy. Pontus som sitter och kramar relingen längst fram försöker snällt flytta på sig men är snart tillbaka i samma position och jag försöker få ur mig något ord igen, utan att spy, för att få Pontus att flytta på sig. Denna procedur och detta mående varade alltså i en timme och när jag klev av båten så lovade jag migsjälv att aldrig åka denna båt, eller någon liknande, någongång mer i hela mitt liv.
Jag vill aldrig mer må som jag mådde då. FY FAN
Väl framme, hoppandes mellan miljontals grodor, på vårt hostel bokar vi moppar till dagen efter, går och äter, kollar lite på fotboll i parken och sedan film för att sova.
Dagen därpå åkte vi moppar runt hela ön, runt båda vulkanerna, in i djungeln, upp på bergen, överallt och ingenstans. En otroligt fin och frän ö med otroligt dåliga vägar!
Mitt i ingenstans hittade vi en grekisk restaurang som vi stannade och åt på. Väldigt oväntat men även oväntat gott, väldigt gott faktiskt!
Som jag sa tidigare så är detta en ö som består av två vulkaner, en lite större och en lite mindre, och själva ön är formad som ett timglas. På gatorna springer det hundar, hästar, katter, kossor och miljontals grodor kommer fram på kvällen. Aporna lever även i träden men mycket mer djur än så såg vi inte!
Vi åkte även till Ojo de Agua som ligger en bit upp på vulkanen där man kan bada och leka av sig i bergsvattnet men någon hiking upp till kratern blev det ej då vi är alldeles för slö för det!
Båtresan tillbaka till fastlandet var tack och lov mycket lugnare. En mycket större båt, en färja, fick vi denna gång. Dock lyckades jag slå huvudet i kanten på en metallhylla så illamåendet fanns även med denna resa.. Haha!
Mot nya äventyr
