Roatán, Honduras
På planet kom bakfyllan och hälsade på i form av en käftsmäll.
Vi lyckades iaf ta oss av flyget, passera passkontroller, få ut våra väskor, pruta ner en taxi och komma till hostelet helskinnade. Inte illa pinkat när vi mådde som två påsar skridskor.
Väl framme slängde vi oss i poolen, den absolut bästa medicinen mot denna fasansfulla sjukdom!
Vi var inte ensamma vid poolområdet, ett skönt par som vi surrade med samt ett gäng ödlor av större modell som låg lite här och där och solade sig på stenarna.
Vi vart sedan extremt hungriga och beslutade oss för att leta upp något käk, efter en lite väl ansträngande matjakt så satte vi oss ner och beställde. Kort därefter slumrade vi båda, omvartannat, vid bordet, i väntan på maten.. Vi lyckades efter många om och men att få i oss våra rätter och kriga våra härjade själar hem till sängen. Vinst!
Dagarna därpå spenderade vi i badets tecken, poolen, stranden, solen, jag lyxade till det med att utöka mitt dykarcertifikat till advancerad.
När det var klart så firade vi med varsin dyrare sallad, riktigt goda! Samt varsin efterrätt, oslagbara! 👌
Just ja, vi drabbades samman med de berömda sandlopporna också och dom bet och kliade lika friskt som utlovat.
Mer gjorde vi inte på denna perfekta rehabiliterings-ö. Vi lämnade ön i 100% bättre skick än vad vi anlänt i och bara det i sig var guld värt!
