Léon - Nicaragua
Efter en mindre trygg bussresa, med en av världens tröttaste chaufförer halvsovandes bakon ratten, så var vi i Leon.
Vi bokade in oss på ett hostel med pool, så vi började med att chilla lite där då det var extremt varmt.
På kvållkvisten begav vi oss ut för att se vad staden hade att erbjuda samt för att få i oss lite krubb. Det visade sig vara en rätt så trist stad, men vi hittade iaf bra mat och bokade in oss på den omtalade "volcano boardingen" dagen därpå.
Med klockorna ställda på tidigt så gick vi och lade oss därefter.
Men utan AC i den värmen resultaterade i sämre sömn och det vart ett sedvanligt krig mot den förbannade väckarklockan. Vi tog oss iaf upp och iväg och efter en varm och guppig resa befann vi oss vid foten av vulkanen.
Vi fick en varsin påse med kläder och skyddsglasögon samt en bräda att bära till toppen. Louise valde att lämna sina grejer och enbart traska för att ta del av utsikten.
Efter en varm, men i övrigt inte så jobbig vandring var vi uppe på toppen. Backen vi skulle åka ner för såg allt annat än flack ut när man tittade ner och pulsen steg en smula.. Vi bytte om till våra overaller (givetvis var alla i storlek Small) och fick en genomgång över hur brädan funkade, sen var det dags.
Louise fick börja med att springa ner i det knädjupa vulkandammet, det såg ut som att hon sprang i pudersnö när hon studsade ner för branten och hon var nöjd med upplevelsen väl där nere.
Sen var det vår tur och såhär i efterhand vet jag inte vad jag ska säga. En taskig pulka, en vulkan och något som man mer kan likna en sandblästring än ett åk så var man nere.
Men men, en rolig upplevelse iaf..
Det vart ytterligare en lugn kväll med lite bira, kort och biljard innan vi packade ihop våra väskor för att morgonen därpå ta en taxi bort till den lilla kustorten Las Peñitas.
